- Vad tänker du på?
- Ingenting.
Just där kom du in bland mina tankar, jag vet att du såg dem. Du ville höra dem, men jag kunde inte formulera mig. När jag tänker på ingenting tänker jag på allt. Och jag vet att när du frågar ser du rakt in i mig. In i mina tankar, in i mitt hjärta.
Det var sättet du höll om mig på som skapade alla tankar. Det var dina fingrar i mitt hår som gav mig gåshud.
Det är något med sättet du pratar med mig som får mig att tappa andan en kort sekund.
Jag tror du vet att det är dig jag skriver om. Dig och mig. Jag tror att du på något sätt föstår varenda patetiskt formulerad mening, orden med alla de känslor jag vill ha. Jag behöver inte lägga ut din bild och skriva "Det här är till dig".
På något sätt, så tyckte jag om dig just där och då. Jag tyckte om dig på ett alldeles speciellt sätt. Ett sådant sätt som jag kallar "för mycket".
Trots det är jag beredd att chansa. Jag kastar mig ut om du följer med.
Makes me wonder why
Makes me wonder why I'm leaving you behind
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar